Jag drunkningsförolyckas med jämna mellanrum i vardagsrummet, sovrummet eller i den korta passagen däremellan. Jag frågar alltid samma sak, som man gör, man frågar vad nu då? vadnudå? vad nu då? och det som skär sig är inte att man inte har svaret utan att man aldrig slutar ställa frågan.
Ni vet som man gör man sätter upp värme överallt i alla rum och man tycker att den har ett värde i sig men det är inget värt att elda för kråkorna. Jag är kråkorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar